Kommunstyrelsens ordförande besöker Ranrikegården

Ranrikegården

Det bästa är att träffa personal och medborgare. För drygt en vecka sedan besökte jag Ranrikegården, ett av kommunens boende för våra äldre. En skön känsla att få lov att knalla omkring i huset helt själv, våning för våning, avdelning för avdelning, tala några äldre, några anhöriga som sa att det är bra att du är ute, även om du har kavaj på dig, men framförallt tala med all personal, jag träffade, ca 2-3 på varje enhet, 15-20 personer. Vilka fantastiska medarbetare. De var glada att jag kom ut och lyssnade på dem. Jag satt med chefen och sedan en fackligt ansvarig.

 

Fler medarbetare behövs

Jag har tänkt att skriva om detta men jag har faktiskt inte hunnit, så jag gör det nu, för det känns viktigt. Slående var att personalen trivs, de gillar och värnar våra äldre, de trivs med sina arbetslag, arbetskamrater. De var tydliga med att det behövs några fler medarbetare för att det skall bli bra för de boende. De gillade inte att det i någon del för några år sedan blivit en omfördelning mellan boenden så alla boende har samma kvalitet, för det hade blivit någon medarbetare mindre för några år sedan, men det förstod och respekterade att vården skall vara likvärdig för alla, oavsett boende, privat eller offentligt.
Överlag var medarbetare jag träffade nöjda. Några hade sökt sig medvetet till Kungälv från ex Göteborg, för här är det en högre kvalitet och bättre arbetsmiljö, i och för sig roligt att höra. Och chefen var tydlig, för i år ligger inga sparbeting, inte heller låg det något förra året och i år kommer man satsa på kompetensutveckling. Det tror jag är bra, demens är en sjukdom, det krävs kompetens för att klara jobbet, då de boenden genom åren bara blivit tyngre och tyngre. Nog fanns det en och annan som var ilsk och hade högre förväntningar på ledning och politik, nyttigt.

Vi är inte klara

Personalen vittnade om att det är svårt att få tag i folk, lönen är låg och det är stressigt. Fler kände dåligt samvete över att inte räcka till för att aktivera våra äldre/sjuka. Så ska det inte vara men så är det. En äldre dam, boende som jag talade med länge enskilt hon sa att hon hade tråkigt, hon hade önskat sång, musik. Sånt känns i mig, måste självklart kännas än mer för personalen. Minskning av terapi var ett riktigt dåligt beslut, här behövs omtag, mer personal och nya arbetssätt. Civilföreningarna och kulturarbetarna måste in i verksamheterna och arbetssökande ska in för att höja kvalitén, arbetspröva, praktisera. På min raka fråga till all personal om de var för eller mot time-care så var huset och avdelningar delade, så kan det ju inte vara, då fungerar det ju inte, så här får enheten jobba vidare, så kan de inte ha det. En medarbetare gjorde sin sista arbetsdag, hon sa till mig när vi stod där att hon och jag pratat om det via FB och brev, jag känner med henne, men det är inte min sak att lägga mig i enskilda anställda, sånt sköts av chefer. Hon var åtminstone nöjd med att jag lyssnade, såg hörde och förmedlade.

Idag fick jag mail från en av dem jag träffade, det gällde bussturerna till och från jobbet med det nya resecentret, hon ska få svar nästa vecka. Jag fick också se ett rum som används i flera månader felaktigt för en dam som korttidsboende, för att det är för fullt (även om jag är väldigt stolt över att vi bekämpat köerna till noll dessa 3,5 år jag varit med och styrt), rummet hade fått en anmärkning och uppfyller inte kraven på olika sätt och får därmed inte användas.

Oavsett, jag var väldigt imponerad av personalen, de är riktiga hjältar, ingen nämnd ingen glömd. Men några medarbetare gjorde väldigt starkt intryck på mig.

Mer plats för vården

Skolan lyckas alltid ta för sig bra i valrörelser, denna gång tycker jag att vården måste få mer plats. Kommunal varnar för att folk inte orkar längre.

Därför är jag glad att vi socialdemokrater har nu börjat lansera det mest omfattande trygghetsprogrammet i modern tid. Vi har satt upp ett mål om mer vårdpersonal i kombination med ett arbetsmiljölöfte till Sveriges välfärdsarbetare. Det är en bra investering i samhällsbygget.

Personalförsörjning inom vården är en jämställdhetsfråga. Även om budgeten är oförändrad i Kungälv för Ranrikegården så är det framförallt kvinnor som drabbas när resurserna inte är tillräckliga. Dels eftersom majoriteten av vårdpersonalen är kvinnor men även på grund av att kvinnor axlar ett större ansvar för hem och familj. Med en nedmonterad välfärd är det kvinnorna som får backa upp med omsorg av äldre och barn.

14000 fler vårdanställda

För att ta itu med problemen med arbetsmiljön och långa köer kommer vi att behöva mer resurser och mer personal under nästa mandatperiod. Mer personal i vården är den enskilt viktigaste faktorn för en trygg vård och ett mer jämställt Kungälv och för den delen Sverige. Därför känns det gott att Socialdemokraterna satt ett mål på 14 000 fler anställda i vården till 2022. Det motsvarar de behov som Sveriges Kommuner och landsting slår fast i sina prognoser. Det är nu mindre än 200 dagar kvar till valet. Kungälv och Sverige står inför ett vägval. Valet står mellan skattesänkningar och bra sjukvård för alla. Vi socialdemokrater väljer mer resurser till vården framför sänkt skatt. De som jobbar i välfärden ska hinna, orka och kunna ge patienter, brukare och klienter en god vård och omsorg av hög kvalitet, så bygger vi Kungälv och Sverige starkt.

Stort tack till personal, brukare, anhöriga, chef, fack, sjuksköterskor med flera jag träffade.

 

Miguel Odhner, Socialdemokrat och Kommunstyrelsens ordförande

Besök: 807