Den gode herden

Jag är tacksam för landet Sverige, tacksam för allt det gett mig. Nu vill jag arbeta och bidra till Sveriges framtid…

Det Svenska samhället

Jag är tacksam för landet Sverige, tacksam för allt det gett mig. Föräldrar som gett mig en trygg uppväxt. Föräldrar som jobbat och kunnat bidra med skatt till det svenska samhällsbygget. Ett samhällsbygge som gett mina föräldrar tillgång till barnomsorg. Gett mig och mina två bröder grundskola och fritis. Gymnasieutbildning och senare utbildning på högre nivå. Det Svenska samhällsbygget har också gett mig folkhögskola i Sverige och folkhögskola även utomlands, Komplettering för högskolestudier på Komvux, eftergymnasial lantbruksutbildning och till sist en yrkesexamen från lantbruksuniversitetet. Jag är även tacksam för den svenska ögonsjukvården som gjort vad man kunnat för att ge mig så optimal syn som möjligt utifrån min ögonsjukdoms prodigerande förlopp och alla hjälpmedel som getts mig. Till sist är jag även otroligt tacksam för den ledarhund som getts mig genom SRFs ledarhundsverksamhet.

Morot eller piska?

Men under den sista tiden har jag fått frågat mig om den gode herden verkligen vet vad som görs med vänster gentemot högerhanden. Målet är högt satt, alla ska jobba som kan och allas kompetens skall få komma till sin rätt, alla ska vara med på tåget mot framtiden. Men samtidigt går det inte att köra så fort att människor slängs av i kurvorna eller inte hinner hoppa på vid stationerna. Saker och ting måste byggas på en stabil grund om det ska byggas på höjden och bredden. Hur Sveriges riksdag med styrande regering ska få in alla funktionshindrade personer, i mitt fall gravt synskadad/blind och sjukskriven in på arbetsmarknaden är en ständig fråga. Vad är bäst, morot eller piska? Hur ska alla kunna få vara med på tåget in i framtiden? Räcker det med politikernas mål, föresatser och riksdagens lagstiftning med styrande regering i spetsen, oavsett dess politiska färg?

Arbetsgivarna måste…

Fast egentligen handlar det om att arbetsgivare måste skärpa sig och faktiskt våga släppa in oss funktionshindrade på arbetsmarknaden anser jag. Det finns arbetsgivare som gör det men det borde vara fler. Alla måste hjälpas åt för Sveriges framtid. Den enskilde individen som gör sitt bästa utifrån sin förmåga. Arbetsledare, chefer på alla nivåer som vågar, vill och kan se utanför sin box. Personer som vågar släppa och erkänna sina fördomar. Vågar, vill se positiva förutsättningar och se möjligheterna. Inte minst alla Sveriges myndigheter på alla nivåer och inte bara privata företag, små som stora. Nu har jag precis fått en chans på en myndighet och hoppet har väckts för min del igen.

Att arbeta och bidra

Här anser jag att också försäkringskassan har en väldigt viktig roll att skapa rimliga förutsättningar för den enskilda individen att kunna bidra till det svenska samhällsbygget efter sin förmåga. Inte vina med piskan så till en grad att vänsterhandens arbete slås sönder för högerhandens strävan till att personer ska kunna fungera optimalt på arbetsmarknaden för Sveriges och individens bästa. Att arbeta och bidra till Sveriges framtid är något som i alla fall jag vill kunna göra efter mina förutsättningar och bästa förmåga. Även jag vill kunna vara en harmonisk människa både på arbetsplatsen och i mitt privatliv. Det tror jag Sverige tjänar allra mest på.

Joakim Ericson
Kandidat till kommunfullmäktige

Visningar: 1851