IDAHOT 17 Maj

Många som hör 17 Maj tänker nog på vårt grannland Norge som firar sin nationaldag och norska flaggan. För mig är det en annan flagga som ska hissas, nämligen regnbågsflaggan. För 17 Maj är även Internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi. Att det blivit just detta datumet är för att WHO slutade räkna homosexualitet som en psykisk sjukdom 17 Maj 1990. Så enligt Världshälsoorganisationen var du inte längre sjuk om du var homo. Endast 31 år sedan.

International day against homophobia, transphobia and biphobia

Att det fortfarande finns länder där det är kriminellt att vara homosexuell är för mig väldigt konstigt. Ännu värre är att i ett ganska litet, men ändå förekommande antal länder, riskerar homosexuella att avrättas. Bara pga sina känslor och privata handlingar med en person som är av samma kön.

Att du som HBTQ+ person från Sverige kan behöva göra efterforskningar när du ska ut och resa, speciellt om du ska göra det med en partner, om hur lagar och kultur ser ut på ett önskat resmål gentemot HBTQ personer. Kan vi boka hotell med dubbelsäng eller behöver vi boka med två enkelsängar? Eller till och med varsitt rum? Eller behöver vi välja ett annat resmål för att känna oss trygg? Små problem kanske om du tänker att det faktiskt finns människor som bor och lever där dagligen. Kanske under dödshot. Pga sin sexuella läggning eller könsöverskridande identitet.

Bi

Kan du inte bestämma dig någon gång? Hur ska jag kunna veta att du inte vill vara med någon av det andra könet imorgon? Jag vill inte vara tillsammans med någon som är bi, är orolig för att jag inte räcker till. Hen har bara inte insett att hen är homo än. Det är bara en fas, alla säger dom är bi just nu…

Tyvärr är det så här det kan se ut för någon som identifierar sig som bisexuell. Både från folk inom HBTQ+ världen och från heterosexuella. Inte bara oron för att du tycker om en samkönad person, utan även sen om du skulle träffa någon av motsatt kön också. Oro och förlöjligande. Oförståelse för att någon kan har känslor eller attraktion till personer av olika kön vid olika punkter i sitt liv. En större dragning till det ena eller det andra. Eller bara känna attraktion till en person och vad den personen sen skulle råkar ha mellan benen eller identifiera sig som är mindre viktigt.

Trans

1972 är året som väldens första lag tillkommer som tillåter ändring av juridiskt kön, efter att du genomgått en utredning. Det var också då som hormoner och kirurgi började erbjudas. Detta var i Sverige. Det fanns, och finns fortfarande, kriterier som ska uppfyllas för ändring av juridiskt kön. Ändringar i lagar som gjort livet lite enklare för transpersoner har gjorts. Bla togs kravet på sterilitet bort 2013. Vilket innebär stora skillnader för de som genomgår könskorrigering idag mot för bara 10 år sedan. Idag har transpersoner valet att faktiskt kunna skaffa biologiska barn. Det valet fanns inte för dom som gått före.

Även namnlagen har genomgått förändringar som gjort det enklare för personer inom trans och det ickebinära spektrat. Bla är det idag enklare och billigare att ändra namn och idéen med att namn har en könstillhörighet har plockats bort. Tills för något år sedan var du som transperson tvungen att välja ett namn som ansågs vara könsneutralt, om du inte ville fortsätta leva med ditt givna namn. Som i många fall indikerade på vilket kön du tilldelats vid födseln då.

Att leva som trans är inte alltid en dans på rosor. Möjligen en dans på rosor med taggiga stjälkar.

För en person där samhällets normer, för män och kvinnor, och den egna identiteten inte stämmer kan det vara väldigt jobbigt att tex köpa kläder och smink. Eller för den delen delta i idrott. Både innan och efter en person genomgått en könskorrigering finns här många hinder. Ett stort hinder kan vara omklädningsrum och duschar. Du känner dig inte bekväm eller säker i ett omklädningsrum eller i en gemensam dusch tillsammans med andra. Och med bekväm menar jag inte att du tycker att du är för tjock eller smal, eller att du kanske har ett hårigt födelsemärke du helst vill dölja på baken. Utan beroende på vilka operationer du valt att genomgå i din korrigering så kanske andra kan identifiera dig som transperson när kläderna åker av och du ska in i den där duschen.

Sverige är ändå ett väldigt tryggt land för dig som transperson. I andra delar av världen är det fortfarande inte möjligt med en juridisk ändring av ditt kön. Medan vissa andra länder gått så lång som att de har inför även ett tredje juridiskt kön.

Det finns även länder där förföljelse, våld och död är vanligt för transpersoner.

Homo

1944 avkriminaliserade Sverige homosexualitet, det vara bara en sjukdom sen. Fram till 1979 när ett 30-tal HBTQ aktivister ockuperade socialstyrelsens trappa. Efter det försvann även sjukdomsstämpeln.

Sexuell läggning finns med i diskrimineringslagstiftningen. Vilket betyder att på tex arbetet eller i skolan så får inte din chef eller lärare behandla dig, som icke heterosexuell, annorlunda än dina kollegor och kamrater. Oavsett personens privata inställning i frågan.

Tittar man på lagen i frågan om homosexuella så ser det riktigt bra ut i Sverige idag. Du är varken kriminell eller sjuk, du kan gifta dig med någon av samma kön på samma villkor som alla heterosexuella. Dock finns det religiösa samfund som inte utför samkönade vigslar. Men enligt lag är du och din partner likställd heterosexuella. Du får till och med adoptera barn. Det enda jag kan komma på som är olika för homos och hetros är blodgivning, 3 månader från ny partner för hetros och lesbiska men för män som är homo eller bi är det 6 månader karens. Alltså du får inte ha sex med en annan man på 6 månader. Inte ens om ni är involverade i ett stabilt, monogamt förhållande.

Eller jo, en sak till som är annorlunda. Så länge du inte säger något antas det, oftast, att du är heterosexuell. Som homo eller bi behöver du ofta tala om det för folk eftersom normen säger att folk är hetero.

Idag, år 2021, finns det tyvärr fortfarande personer som inte vågar vara helt öppna med vem de älskar. Bara för att det är någon av samma kön. Oron för hur föräldrar, skolkamrater, kollegor eller trossamfund ska reagera. Kommer dom acceptera detta eller inte

Låt inte de konservativa vrida tiden tillbaka

När vi kollar på hur det ser ut i världen så går det framåt. Något land om året avkriminaliserar homosexualitet. Det går sakta men det går framåt.

Samtidigt som det ser ljusare ut på visa fronter finns det andra som drar i bromsen och backar. I Ryssland förbjöd de regnbågsflaggan och homosexuell propaganda. Vi har kunnat läsa om hur det i Tjetjenien fanns fängelser, som liknades vid koncentrationsläger, dit homosexuella fördes som en del av en utrensning av HBTQ+ personer. Och i Polen har det pratats mycket om att inför HBTQ+ fria zoner och städer.

Överlag är Sverige ett väldigt bra land för HBTQ+ personer. Det finns lagar och skydd för den som skulle bli utsatt pga sin HBTQ+ tillhörighet. Men det som kan behöva jobbas på är attityden hos vissa. Transa, flata och bög används fortfarande som skällsord av många. Tyvärr hör jag fortfarande folk som säger ”Han är en sån bög” med avsmak i tonen. Där meningen inte är att han är homosexuell utan den killen har sagt eller gjort något den andra inte gillar.

Även att det är rätt bra här hemma i Sverige så kan vi inte slappna av. Det finns folk ute i värden som behöver vår hjälp och om vi kollar på hemmafronten så har de konservativa växt under de senaste åren. Vad händer med våra rättigheter, som vunnits under lång tids kamp, om de konservativa får mer makt? Det tar lång tid att bygga något men det kan gå väldigt fort att rasera våra tryggheter.

Jag tänker ofta på denna dikten på senaste tiden. Den finns i olika versioner där de utpekade grupperna byts ut. Men meningen blir densamma. Om vi inte står upp för och hjälper varandra, vem finns då att hjälpa dig?

 

Martin Niemöller, tysk pastor och antinazist (1892–1984)

”När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.

När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.

När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.

När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.”

 

 

Sam Vidén, HBT-S Gbg

Visningar: 436