Hjärtevännen

För en månad sedan var jag tvungen att för alltid ta farväl av en livskamrat. Tack vare hans stöd med ledsagning och mentala stötning i tillvaron har jag lyckats ta ut en lantmästarexamen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Tack vare världens bästa ledarhund har jag uppfyllt målet att göra sig attraktiv på den svenska arbetsmarknaden. Frågan jag tyvärr får ställa mig är om det är ett ömsesidigt tänk och hur samhället är beredd att fortsätta ge mig den fantastiska hjälp som en ledarhund innebär. Om den svenska arbetsmarknaden, både privat och offentlig är villig att se mig som en tillgång att användas med en ledarhund vid min sida.

Ett fantastiskt land

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Jag vill i alla fall inte leva i ett annat land. Här i Sverige har ledarhunden status som tjänstehund och är ett hjälpmedel som ges till de som kan uppfylla villkoren och har förutsättningarna att ta hand om hunden på ett bra sätt. Under mina åtta år nu med min första ledarhund har jag fått vara med om en hel del. Många positiva saker men även saker som fått mig att förlora tron på andra människors förmåga att tänka. Jag kan förstå att andra människor inte kan ha kunskap om allting här i världen. Kunskapen om ledarhundens arbetssätt och dess roll är en ständig uppgift att informera om. I den här texten hoppas jag kunna sprida rätt kunskap om ledarhunden och slå hål på fördomar, felaktiga påståenden och okunskap.

Ett lyckligt hjälpmedel

Ledarhunden är ett hjälpmedel när den arbetar i sin sele. I det läget är det samma sak som den vita käppen fast betydligt mer sofistikerad. Ett påstående jag fått höra är att det är så synd om ledarhundar och att de är olyckliga. Jag påstår att det är precis tvärtom, de är bland de lyckligaste hundarna i världen. Ledarhunden har blivit ledarhund just därför att den vill hjälpa till att leda en människa rätt. Leda mig så att jag bland annat inte går in i saker, ramlar inte ner i hål i gatan eller går ut för stup, inte går in i människor och så att vi hittar till platser på egen hand. Ledarhunden är med sin matte eller husse hela tiden och behöver inte sitta hemma ensam på dagarna. Ledarhundens uppgift är ju att ledsaga mig vid behov och hur ska den kunna göra det om den är på en annan plats än där jag är.

Jag kan leva självständigt

Som hjälpmedel är ledarhunden fantastisk. Det är en stor investering Sverige som land gör för oss ledarhundsförare. Jag är övertygad att det är en av de bästa samhällsinvesteringar som Sveriges riksdag gör och kan göra mer av. Den sammanlagda vinsten som görs i besparade utgifter av samhället betalar ledarhunden många gånger om. Under mina ca åtta år med min ledarhund har det sparats otaliga kronor på ledsagning från kommunen. Jag har lyckats slutföra min utbildning som gett SLU en inkomst. Jag kan leva självständigt, håller mig frisk till kropp och själ. Belastar inte sjukvården, kan vara aktiv i samhället, bidra med min kompetens, utföra ett kvalificerat arbete som ger skatteintäkter och generera kvalificerat arbete åt andra.

Trygga, snälla, arbetsvilliga och lydiga

För mig har det alltid varit viktigt med en väluppfostrad hund av mången själ. Som ledarhundsförare blir man en väldigt uppmärksammad person i det offentliga rummet. Alla vet vem hen med hunden är men personen i fråga känner ingen. Om någon skulle komma hem till mig med hund som hoppar, river ner saker och är överallt skulle den personen kanske inte vara välkommen nästa gång. Det går att lära hundar många saker, det gäller bara att vara tydlig, träna och åter träna. Ge hunden mycket kärlek, visa lika mycket respekt för hundens behov, som du kräver av hunden. Samtidigt får du inte förmänskliga hunden. Det är just detta man gett ledarhundarna för att de ska vara de trygga, snälla, arbetsvilliga och lydiga hundar som en väl hanterad ledarhund är. En ledarhund har bokstavligen sin förares liv i sina tassar. Speciellt om föraren är blind i ordet blinds bokstavliga betydelse. För att en hund ska bli godkänd som ledarhund får den inte ha några fel, brister eller svagheter. Kraven är minst samma som på polishundar, om inte större.

Nu via anbud

En gång i tiden fanns statens hundskola i Sollefteå där tjänstehundar utbildades för myndigheters behov, även ledarhundar och dess blivande förare. Jag är för ung för att fått uppleva det. Jag har fått höra mycket gått om den tiden men det fanns säkert saker som var mindre bra även då. Nu har aveln och utbildningen av ledarhundar privatiserats. Det har skapats ett system där företag/leverantörer får lägga anbud till SRF om vad leverantörens hundar kommer att kosta. Frågan blir då vad kvalitén på hundarna får kosta. Ju billigare hundarna är desto fler ledarhundar kan synskadade riksförbunds ledarhundsverksamhet köpa in till oss ledarhundsförare. För 2018 kommer 40 hundar att köpas in och idag finns totalt 268 ledarhundar runtom i Sverige. Efter senaste upphandlingen blev resultatet att den inhemska avelsverksamheten för ledarhundar reducerades kraftigt och viktig kunskap som byggts upp under lång tid, avelsmaterial förlorades. Snålheten bedrar väldigt lätt vissheten är ett talesätt. När det jobbas med levande djur behövs det långsiktighet och trygghet för att resultatet ska bli det optimala. Det vinner alla på, ledarhundsförare, ledarhundsverksamheten inom synskadades riksförbund som hjälper, ger råd och stöttar oss att ta hand om våra hundar på rätt sätt, uppfödare, dressörer och inte minst alla medmänniskor vi ledarhundsförare med våra hundar möter i vardagen.

Vem sköter om hunden?

Det var länge sedan frågan dök upp från en annan person vem som rastar, ger hunden mat och ser till att hunden får sin omvårdnad. Jag hoppas ni förstår hur idiotisk, kränkande och nedvärderande frågan är till en hundägare. En sådan fråga visar snarare frågeställarens inställning och syn till personer med en funktionsnedsättning. I mitt fall en så allvarlig synnedsättning att jag beviljats rätten att få använda mig av ledarhund, så kallad dispositionsrätt. I alla Sveriges ledarhundsförares fall har staten ansett oss ledarhundsförare så pass kapabla att kunna ansvara för en ledarhunds skötsel och omvårdnad.

En hund i sele arbetar!

En ledarhund är som sagt en tjänstehund som är i tjänst för mig och ingen annan. Det är alltså inte tillåtet att på något sätt försöka få hundens uppmärksamhet när den har sin sele på sig, oavsett om hunden är i rörelse eller inte. Om du försöker tilltala hunden hälsar du lika mycket på den som om du hade klappat den och därmed brutit hundens uppmärksamhet på föraren. Med detta sagt är det absolut inte förbjudet, snarare tvärtom att hälsa på mig som person. Kanske till och med ge en kram om vi känner varandra soppas väl. Frågeställningen jag tänker på är vem du tycker är mest intressant. Personen som håller i ledarhunden eller själva ledarhunden.

Undantag för ledarhund

En ledarhund har jag för en väldigt tydlig anledning. Nämligen att min syn är mer eller mindre borta. Jag upplever att detta kan glömmas i en del sammanhang när vi ska röra oss i det svenska samhället. Det är hunden som gör att jag kan ta mig till olika ställen och är ingen teknisk pryl som kan låsas fast i cykelstället eller någon lyktstolpe. Ledsagningshjälpen behövs ju även när dörren passerats. Förutom det oerhörda stora värdet för ledarhundsföraren har dessa hundar ett väldigt stort ekonomiskt värde för mindre nogräknade individer. En uppfattning jag har mött i enstaka fall är när det gäller butiksägare och butiker där livsmedel kan finnas är att de skulle få stora problem med myndigheter om en ledarhund skulle finnas i lokalen. Även här finns en okunskap om vad som gäller och ovilja i något enstaka fall att visa förståelse för andra människors situation. En ledarhund har jag av en anledning och en butiksägare får göra undantag för just ledarhundar att vistas i butiken. Ägaren får alltså inte problem med hälsovårdsmyndigheter därför att just ledarhunden är en tjänstehund och är tillåtna att vistas där. Detta gäller även i restaurangers serveringsutrymmen och lokaler för sina gäster. Sen är det en helt annan sak om butiks- eller restaurangägaren av personliga, kulturella synsätt eller religiös ställningstagande inte välkomnar ledarhundar.

Allergi…

En annan frågeställning som kan dyka upp är allergier som tyvärr allt för många har i Sverige, Även synskadade eller deras närmaste som respektive, barn, släktingar kan ha dessa besvär. Är kanske ett onödigt påpekande men det får ni som tar åt er tåla. Vi som har en synnedsättning är fullt medvetna om och har förståelse för att det kan vara ett stort problem med allergier. Om någon upplever att personen i en fråga har ett problem ska man respektera det. Ibland har jag tyvärr upplevt det lite ensidigt. Tyvärr känns det så när det gäller vem och hur man ska ta hänsyn till allergibesvär kontra hund. Den som har besvär av hundallergi har ett problem som det ska tas hänsyn till. Jag säger inget annat. Men även vi som kommer med en ledarhund har ett stort problem som hunden är till för att hjälpa till med. Det har hänt att frågan kommit om jag är medveten om att personer har problem med allergi på grund av hund och indirekt att det är personen med ledarhunden som ska lösa hela situationen. Det finns en överenskommelse mellan Synskadades Riksförbund och astma allergiförbundet att ingen har någon förtur framför den andra när en situation uppstår. Det ska lösas av bägge berörda parter i samförstånd. Alltså inte av andra utomstående som anser sig tycka saker i frågan.

Människans bästa vän

Till slut vill jag återigen lovorda människans bästa vän och känner en otrolig tacksamhet för den tid jag fått uppleva med min första ledarhund. Låt oss öppna dörrarna för varandra och vandra mot nya gemensamma mål, hundälskare, allergiker, hundrädda och övriga medborgare. Låt oss alla få vara delaktiga i varandras vardag, arbetslivet, på gator och torg.

Tack Sveriges medborgare för min nästkommande ledarhund.

Joakim Ericson

Visningar: 904