1 Maj 2018, Eva Guovelin

Som ordförande för Livsmedelsarbetareförbundet känns det viktigt för mig att få tala just här i Kungälv när vi idag firar arbetarrörelsens högtidsdag, 1 maj!

 

Vi samlas under våra röda fanor och demonstrerar för frihet, solidaritet, rättvisa och jämlikhet. Det är en dag där vi gemensamt kan känna stolthet över den svenska modell som arbetarrörelsen har utvecklat. Det är också en dag där vi gemensamt visar en stark vilja att förändra det som inte är bra.

Jag är otroligt stolt över att företräda en av världens starkaste fackföreningar.

Det kan låta skrytsamt att säga, men det är likväl sant.

• Vi har den högsta organisationsgraden i världen.
• Vi har den bredaste avtalstäckningen i världen. Alltså i Sverige omfattas högst andel löntagare av ett kollektivavtal.
• Vi har dessutom världens högsta lägstalöner.

De här båda sakerna hänger ihop. En hög organisationsgrad bidrar till starka kollektivavtal. En hög organisationsgrad innebär att fler omfattas av kollektivavtal.

Varje medlem bidrar och medlemmarna tillsammans utgör styrkan i fackföreningen.

Svenska modellen förutsätter starka parter på arbetsmarknaden som tar ansvar för lönebildningen.

Sverige är ett Exportberoende land och företagen behöver vara konkurrenskraftiga.

En fungerande lönebildning är en viktig förutsättning. Den ska skötas av parterna – inte politiken.

Som fackliga organisationer gör vi grundliga analyser av både konkurrenskraft och samhällsekonomi för att nå fram till bästa möjliga löneökning. Utgångspunkten för oss är Ökade reallöner – hög sysselsättning.

Parterna på svensk arbetsmarknad tar ansvar för lönebildningen och vi gör det ansvarsfullt och bra.

Exempelvis – Under avtalsrörelsen 2017, som omfattade 2,3 miljoner löntagare, förlorades inte en enda arbetsdag i någon konflikt. Det var ingen enkel avtalsrörelse. Det varslades, det sympativarslades. Vi inom LO höll ihop och vi fick också igenom en låglönesatsning.

Tack vare en hög organisationsgrad så klarade vi en avtalsrörelse utan konflikt.

Tack vare en bra maktbalans på arbetsmarknaden klarade vi en avtalsrörelse utan konflikt.

Fackföreningen har en viktig roll i samhället och det är bra att vi har en regering som begriper detta. Att fackföreningsavgiften blir avdragsgill är ett bra bevis på det. Det ska vara billigt att vara medlem. Alla ska ha råd att vara med. För organisationsgraden har betydelse för samhället i stort.

Det är något helt annat än vad Alliansregeringen rivstartade sin regeringsperiod med 2007 då de chockhöjde avgiften till a-kassan. Det fick till följd att en halv miljon medlemmar valde att lämna sin fackförening.

Politiken har en viktig roll i den svenska modellen.

• Sveriges regering och riksdag har ett stort ansvar för maktförhållandet på arbetsmarknaden.

Maktbalans handlar om flera viktiga delar, som

• anställningstryggheten, som medbestämmandelagen och som förtroendemannalagen. Det handlar om arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken, men också om trygghetssystemen och välfärden.

Jobben – är det viktigaste! Schysta jobb. Trygga jobb.

Det är grunden för ett jämlikt samhälle och för vår möjlighet till verklig frihet.

Trygga jobb handlar om fasta jobb på heltid.

Trygga jobb till en bra lön som också ger en bra pension.

Trygga jobb handlar om bra arbetsmiljö och om möjligheten att utvecklas i jobbet.

Det handlar också om möjligheten att få många års arbete och erfarenhet validerade vilket innebär att du får en bekräftelse på kunskaper och färdigheter. Ett bra sätt att se om det finns behov av kompletterande utbildning eller för att kunna söka andra jobb.

Skillnaden mellan en borgerlig och en Socialdemokratisk regering är väldigt, väldigt tydlig.

Moderaterna vill ändra maktförhållandet radikalt genom att förändra turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd till att närmast likna en livslång provanställning.

Vem vågar då ställa krav på kollektivavtal eller ställa krav på en bättre arbetsmiljö?

Vem vågar då ta ett fackligt uppdrag eller vara studieledig?

I ett Moderat Sverige ökar otryggheten.

Moderaterna vill lagstifta om sänkta lägstlöner. De vill ingripa på ett helt unikt sätt i parternas fria förhandlingsrätt och sätta ett tak på lägstlönerna. Det kommer att sätta press på övriga löner.

Det är ett steg mot att montera ner den svenska modellen.

Moderaterna vill sänka nivåerna i trygghetssystemen.

Synsättet bygger på att den som blir arbetslös eller sjuk på något sätt har sig själv att skylla eller att det i grunden handlar om en ovilja att arbeta.

Då ska pressen att överleva vara så stor att människor 1) är livrädda att bli av med jobbet 2) tvingas att ta jobb oavsett lön, oavsett tidigare yrke, oavsett om man är kvalificerad eller inte.

Den klassiska Moderata universal-lösningen oavsett samhällsutmaning lyder: Skattesänkningar, privatiseringar, skattesänkningar, privatiseringar.

Moderaterna har ingen insikt om att en bra a-kassa bidrar till teknikutveckling och nödvändig strukturomvandling som stärker vårt land.

För det är ju så att svensk fackförening har bejakat teknikutveckling och strukturomvandling. Det har vi kunnat göra förutsatt en bred och aktiv arbetsmarknadspolitik som ökar möjligheten till ett nytt jobb och med en bra a-kassa.

Olönsamma företag och i vissa fall hela branscher har försvunnit. Vi har bejakat detta istället för att till varje pris rädda varje jobb. För priset hade varit sänkta löner och sämre arbetsmiljö. Vi har valt en annan väg och det har bidragit till Sveriges starka utveckling.

Men, att lönsamma och välmående företag läggs ner, det är något helt annat.

Att det norskbaserade Orkla tagit ett inriktningsbeslut om att lägga ner Göteborgs kex är inget annat än uttryck för rå kapitalism.

Göteborgs kex är en anrik svensk fabrik med flera välkända varumärken som livsmedelsarbetarna är, och ska vara, otroligt stolta över.

Fabriken har i generationer varit arbetsplats åt hårt arbetande och lojala anställda. Livsmedelsarbetare som slitit och svettats, tidiga mornar, sena kvällar, nätter och ibland helger.

Som jobbat skift och som jobbat övertid. Några har jobbat till priset av smärta och livsvarig förslitning. Flera har pusslat med familjeliv och fritid för att få det att gå ihop.

De har alla starkt bidragit till företagets framgång och lönsamhet.

De har investerat sina arbetsliv i fabriken.

Göteborgs kex är en lönsam fabrik och har sin marknad till största del i Sverige. Att då ens överväga att lägga ner borde vara ett otänkbart alternativ för vilket företag som helst.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det kostar alldeles för lite att lägga ner. Det borde kosta mycket, mycket mer.

Det är inte enbart de anställda som har investerat i fabriken. Varje anställd på kexfabriken sysselsätter ytterligare i snitt nästan 2 personer. De personerna har också investerat i fabriken.

Kungälvs-borna har investerat och Sverige har investerat. Det är många som på olika sätt bidragit till fabrikens framgång.

Sveriges kexfabriks framtid är en angelägenhet för oss alla.

Kexfabriken är en del av svensk livsmedelsindustri och för varje del av livsmedelsproduktionen som försvinner ökar landets sårbarhet. Vår självförsörjningsgrad har minskat väldigt mycket de sista åren. Det berör oss alla.

Det är glädjande att Socialdemokraterna här i Kungälv tidigt förstod vikten av att ha fabriken kvar och det är riktigt, riktigt bra att det nu finns en majoritet i kommunen som aktivt vill bidra till en lösning för fortsatt kexproduktion i Kungälv. Det kommer vara en viktig pusselbit för att få Orkla på bättre tankar.

Om det finns ett behov av en nybyggd kexfabrik så ska den givetvis byggas här där kunskapen och erfarenheten finns. Allt annat är totalt feltänkt!

Se bara på Swedish match! De byggde en ny snusfabrik här i Kungälv. De visar att det är prisvärt och fullt möjligt!

Livsklubben förhandlar just nu med företaget och vi som förbund ger givetvis vårt stöd till klubben i den processen. Livs är beredda att fajtas rejält innan sista ordet är sagt. Livsmedelsarbetare över hela landet har tillsammans med många andra skrivit under listan stoppa utflyttningen av Göteborgs kex. Idag har över 10 000 personer skrivit under kexupproret.

Det visar på ett brett stöd för kexfabriken och om du ännu inte har skrivit på så gör det.  Det är viktigt att Orkla förstår vad det är som står på spel. Skriv under! Stoppa utflyttningen av Göteborgskex!

Idag är det drygt 13 dagar kvar till valet. Då avgörs vilken väg Sverige ska ta de närmaste åren.

Valet handlar om hur vi har det på jobbet, hur våra barn har det i skolan och hur våra föräldrar har det på äldreboendet.

Därför ska vi se till att valrörelsen handlar om det. Om trygghet för vanligt folk.

För vi går inte ut i vår fackliga valrörelse för regeringens eller partiets skull.

Vi gör det inte ens för LO-medlemmen Stefan Löfvens skull.

Vi gör det för
Hassan som sitter i kassan på stormarknaden.

För Oskar som tillfälligt är arbetslös.

För Sofie som kavlar deg på bageriet.

För Reza och Emma som tröstar ett ledset barn på förskolan.

För Norun och Stefan som bygger bilar och bostäder.

Ja, vår fackliga valrörelse handlar om de män och kvinnor, unga och gamla, födda här eller i ett annat land, som bygger Sverige starkt.

Om LO-förbundens medlemmar.  Vanligt folk.

Vårt främsta mål för fyra år sedan var att byta ut Ulf Kristersson och de andra.

Och det gjorde vi!

Över hälften av LOs medlemmar röstade på Socialdemokraterna.

Vi fällde högerregeringen!

Och tack vare vår facklig-politiska samverkan fick Sverige en socialdemokratiskt ledd regering.

Och visst märks skillnaden!

Tillväxten ökar och arbetslösheten sjunker. Vi har den högsta sysselsättningsgraden som uppmätts inom OECD.

Låt mig nämna några av de reformer som regeringen har genomdrivit.

Reformer som aldrig hade blivit verklighet med en högerregering:

Det är billigare att vara med i facket som jag redan nämnt.

Alla barnfamiljer får 200 kronor mer i barnbidrag per barn.

Sänkt skatt och höjt bostadstillägg för de pensionärer som har de tuffaste marginalerna.

Kommuner och landsting får tio miljarder varje år. Pengar som behövs i välfärden.

Regeringen har infört en rätt till Komvux så att alla kan komplettera sin utbildning.

Och infört ett Kunskapslyft med över 90 000 nya utbildningsplatser inom vuxenutbildning, yrkeshögskola, folkhögskola och högskola.

Det här är reformer som betyder nåt. På riktigt.

I vardagen. I plånboken.

För vanligt folk.

Men vi vill naturligtvis mer och det finns mer att göra.

Sverige är ett av de industriländer där klyftorna ökat snabbast de senaste årtiondena.

Att vara ung idag är något helt annat än när jag var ung.

Jag fick ett fast jobb på heltid efter några månaders arbete och efter ett års medlemskap i Livs hade jag a-kassan hemma. Då tyckte jag det var riskfritt att flytta hemifrån. Och jag gjorde det när jag var 19 år. Till en hyresrätt som jag fick efter bara någon månads väntan.

Hur många unga kan göra det idag? Hur många unga får ett fast jobb efter några månader i arbete? Hur många unga kan flytta in i 60 m2 på ett förstahandskontrakt?

Så såg Sverige ut 1983. Sedan svepte nyliberalismens vindar in över Sverige, Europa och världen. Vem har tjänat på det?

Ja, LO gör med jämna mellanrum en rapport på det. Vet ni hur många industriarbetarlöner VD:arna i de 50 största svenska företagen har idag? Jo, 55 gånger en industriarbetarlön. Nästan 1,4 miljoner kr. I månaden.

När jag har varit ute och pratat med Livs medlemmar har jag frågat vad de tycker är en rimlig VD-lön. Ungefär 6 gånger. 150 000 kr i månaden tycker de är en rimlig VD-lön.

1980 var vi som mest jämlika – då hade VD:arna 9 gånger = 225 000 kr. Sedan dess har klyftorna bara ökat.

Men det här är ju inte ödesbestämt.

Vi kan förändra detta – för en sak är säker:

Så här kan vi inte ha det.

Globalisering. Digitalisering. Robotisering. Vi är globala, effektiva och högteknologiska. Det är ju bra, men de som verkligen tjänar de stora pengarna, de tjänar så mycket mer att de förmodligen inte riktigt vet vad de ska göra av alla pengarna. Istället för vad fan får jag för pengarna som svenskt näringslivs ordförande frågade – borde vi fråga: Vad gör ni för alla pengarna?!

Och om vanligt folk, skulle få en större del av kakan, så skulle fattigdomen inte existera. Någonstans. Då skulle de som skapar de riktiga värdena faktiskt få ett drägligare liv och en drägligare pension.

Vi måste sätta stopp för ökade klyftor!

Och det räcker inte med småjusteringar här och där.

Det krävs en rejäl omfördelning.

Vi behöver satsa mer på välfärden.

Vi behöver ett rättvist skattesystem.

Och vi behöver en skola som ger alla barn samma chans.

Vi behöver en bra a-kassa, sjukförsäkring och vi behöver ett bättre pensionssystem.

 

Socialdemokraterna har visat att de trots minoritetsläget har en annan inriktning på politiken och de går till val på en helt annan politik än Allianspartierna och Sverigedemokraterna:

 

Heltid ska bli norm på hela arbetsmarknaden.

Utvecklingen mot allt fler otrygga anställningar måste få ett slut.

 

14 000 undersköterskor, sjuksköterskor och läkare ska anställas fram till år 2020.

Resurser som välfärden behöver.

 

En jämlik skola. Socialdemokraterna ska fortsätta att förbättra gymnasieskolan.

Alla unga, oavsett var de bor eller varifrån de kommer, ska få en bra gymnasieutbildning.

Att gymnasiets yrkesprogram ska ge behörighet till högre studier innebär att fler unga människor kommer att välja ett yrkesprogram. Det är bra politik för Sverige!

Men det innebär också en större trygghet för de val och de förändringar de unga kommer att möta i framtiden.

Så visst är detta ett ödesval.

 

Med en Alliansregering vid makten kommer våra medlemmar att få det tuffare.

Vi ska göra allt vi kan för att förhindra det.

Men det räcker inte enbart med fackligt arbete.

Vi behöver ha politiken med oss.

Det är vårt fackliga och politiska arbete de kommande månaderna som kommer att fälla avgörandet. Det hänger på oss om vi blir många som deltar i det arbetet.

Det hänger på oss att vi blir många som tar diskussionen med våra arbetskamrater, att vi blir många som skaffar oss kunskap, som engagerar oss och som är med och påverkar.

Vår uppgift är att övertyga så många som möjligt – att de ska utnyttja sin rösträtt.

 

Då vinner vi valet! 

Tack för att ni lyssnat!

Eva Gouvelin
Ordförande för Livsmedelsarbetareförbundet

Visningar: 492